Skellefteå kommun belönar eldsjäl inom frisbeesporten
Inrikes (2005-11-15)
Vi gratulerar Tomas Ekström, som uppmärksammats med Skellefteå kommuns idrottsledarstipendium
med motiveringen "Tomas som i sitt ledarskap passionerat lever för sin sport och förmedlar sina kunskaper
utifrån varje individs förutsättningar, kombinerat med en ambition om att göra Skellefteå till ett centrum för discgolf i Europa."
area46: Hallå, Tomas "Larsa" Ekström, Hur känns det att ha fått Skellefteås idrottsledarstipendium 2005?
Det känns väldigt kul samtidigt som det är svårt att sätta några ord på känslorna. Det är inte som att vinna SM guld eller så... Men stolt blev jag.
area46: Vad innebär stipendiet rent praktiskt? Hundratusentals kronor eller?
Jag och Hanna Marklund (Landslaget i fotboll) får vardera 7500:- och jag har
inte en susning vad jag ska göra med det. Kanske blir det att spara till
någon tävling nästa år eller så blir det bara onyttiga inköp för slanten.
area46: I motiveringen till stipendiet nämns ju en ambition om att göra Skellefteå till ett centrum
för discgolf i Europa, och det för oss ju osökt in på den kommande "Svarta" slingan på Discgolf-terminalen.
Behöver SDG-spelarna verkligen en svårare bansträckning så att de kan träna sig till att bli ännu bättre? ;-)
Vi anser att för att Terminalen, och även sporten i Skellefteå,
ska fortsätta att utvecklas så får man aldrig slå sig till ro och känna sig nöjd. Vår
nuvarande anläggning duger gott att träna på (speciellt med den nya Röda
slingan som kom till i år), så egentligen bygger vi kanske inte främst ut
för att eliten ska bli ännu bättre. Vi känner dock att med dagens tryck på
anläggningen är det svårt för våra satsande medlemmar att finna bra
träningsmöjligheter framförallt på aftnar och kvällar då man oftast har tid
att träna. Därför känns det kanonbra att vi kan ha en svårare slinga som
kanske inte attraherar lika många nybörjare och motionärer som "proffsen"
kan ställa sig och nöta på, utan att hela tiden behöva gå åt sidan för andra
grupper.
Svårigheten på hålen ska också göra att man mentalt förbereder sig
inför större tävlingar då banorna ofta blir svårare än vardagsbanorna. En
tanke har varit att lägga en del hål så att man ska känna sig ärligt nöjd
och glad med en fyra. Det ska absolut inte kännas som att man halvmissat om
man gör en fyra. Det finns enligt mig oerhört få sådana hål i världen. Man
ska lära sig att ta stryk helt enkelt!
Vi jobbar också efter tesen att golf ska vara ett spel med smartness och
inte bara kraft. Att planera och ta rätt
beslut ska löna sig i längden, vilket det sällan gör på kortare hål eftersom
ett "fegt" planerande kast ofta blir ett kast till i protokollet, vilket
även ett chanskast kunnat att bli. Man chansar således eftersom smartness
inte lönar sig. Om man kan bygga hål så att det KAN löna sig att lägga fram
etc och tjäna ett kast på det så är jag rätt nöjd.Allt ska bygga på val och
värdering av risker. Här tycker jag att nya Röda 11:an på Terminalen är ett
av dom bästa hålen jag spelat. Man kan verkligen gapa över för mycket på det
hålet, och det känns i protokollet!!
För att slutligen svara på frågan om
spelarna i SDG behöver svårare hål för att bli ännu bättre så är mitt svar
nej, vår bana visar sig redan nu vara relativt smygsvår. MEN det skadar
aldrig med fler och förhoppningsvis roligare hål.
Tomas "Larsa" Ekström har många järn i elden men hinner även tävla en del
själv när kroppen håller. Här kastar han ut på hål 18 i SDGO '05.
area46: Hur stor del i SDGs framgångar tror du beror på att ni har en så utmanande och allsidig bana att träna på?
Helt klart har det betydelse att man får allsidig träning och får träna
olika situationer hela tiden. Tex. kan jag konstatera att inspel och
"trixkast" som aldrig användes förr existerar idag tack vare banan. Inspelen
har överlag blivit bättre och man skakar kanske inte lika mycket inför
trånga hål längre.
Däremot bygger vår nuvarande bana ganska mycket på
Midrangekast för eliten och det ger precis den träning man behöver. Midrange
är det absolut viktigaste kastet om man ska spela bra på dagens banor.
Klarar man inte av midrangekast så är man ganska rökt på tävlingar. Om man
tittar på våra spelare så kastar dom otroligt mycket midrange jämfört med
andra, detta ger i sin tur ett stabilare spel jämfört med många som kastar
alltför mycket drivers.
Däremot så känns det som att vi behöver mer hål och
träning för användning av långa kast (driver) och det kommer ju som sagt.
Avgörande för våra framgångar är dock träningsdos och konkurans. Få förstår
nog hur mycket Jesper, Linus, jag själv mfl har tränat. Analys av sig själv
och andra är nog också en egenskap vi har haft häruppe ett längre tag. Man
lär av varandra hela tiden.
area46: Hur ser du på banutvecklingen i framtiden? Kommer andelen längre hål där även elitspelarna verkligen måste planera sin väg till korg att öka, och
således "normal-par" för nya banor att stiga?
Jag hoppas verkligen att vi går mot rejälare banor/anläggningar där hela
spelet kommer med i framtiden. Långa hål som bara är långa tycker jag är
dötrist men om man lägger in element som gör att man måste kunna något mer
än att "bara" kasta långt så tycker jag det utvecklar spelet. Sen finns det
självklart utrymme åtminstone för ett hål eller två där en som lärt sig
tekniken att kasta långt ska ha fördel. Ser inget fel i det... det är en del
i spelet det med, och inte alls så lätt... som många vet.
Sen så hoppas jag
naturligtvis på att fler banor kommer till och att dessa banor byggs med en
drivande tanke att det är anläggningar man skapar och inte "bara" "kul i
parken aktivitet". Parsättning är ju en ganska komplicerad historia och den
varierar ju hejdlöst mellan stad till stad, allt efter hur bra spelare banan
har. Visst kommer paren att bli högre i takt med att banornas snittlängd
ökar, men kanske inte så dramatiskt som många befarar.
Sporten är lika
mycket beroende av kortare hål som långa. Utan chans på hole-in one etc så
blir det tråkigt anser jag. Men ett större spann mellan korta och riktigt
långa hål tror jag bara är bra och kul. Vår planerade etta på Svarta slingan
blir 354 meter lång Par 5. Och jag törs nästan lova att man får slita för
femman samtidgt som man kan ha plats för räddande/smarta kast och ändå inte
tappa kast.
"Larsa" är en av de mest meriterade svenska spelarna. Här ett av de större ögonblicken i karriären, när han sätter
12-metersputten i sudden-death för VM-guldet i pargolf i Port Arthur 1994 klockrent mitt i korgen...
area46: Och till slut, har du någon inside-info att fresta läsarna med angående erat disc-produktionsprojekt, Latitude 64?
Nja vi har inte så många frestande nyheter att komma med i dagsläget. Numera
har vi bildat aktiebolag och alla eventuella tvivlare på att det inte skulle
bli nått kan kasta tvivlen i sjön. Just nu arbetar vi mycket med
förberedelser inför försäljning och hemsida etc. men även en del med
discarna. I veckan kommer vi tex. att testköra lite puttplast för att hitta
den optimala plasten. Sedan tidigare är vi klara med Driver och
midrangeplasten. Alla discar är ritade och formarna är beställda. Det kommer
att hända mer saker inom en kortare framtid, stay tuned!
Latitude 64 gör sig redo att ge sig in i disctillverkningsindustrin med Tomas Ekström
som chefskonstruktör av de första svenska golfdiscarna...
Det låter spännande, vi ser otåligt fram mot fullskalig produktion från en svensk tillverkare!
Stort tack för din tid, och ditt engagemang för sporten, Larsa. Lycka till med alla nuvarande och framtida projekt!
tillbaka
Relaterade länkar:
Discgolf-Terminalen i Skelleftå
Tomas Larsa Ekström i SDGs Hall of Fame
|