|
Norrköpingskastet 2005
KFUM Norrköping Frisbee har under de senaste åren haft ett ganska ambitiöst träningsupplägg, där man kört både golf och de övriga individuella grenarna regelbundet under svenska mästarinnan Nilos trygga ledning. Speciellt DDC, Längd och SCF-tillfällena har varit mycket uppskattade, inte minst av de yngre spelarna i klubben. Förra året körde man ju även då en deltävling i Svenska Allroundtouren i Norrköping där just DDC var en av grenarna. Men det var då, touren har bytt namn, men med glädje kunde vi få en deltävling i Svenska FrisbeesportTouren i Norrköping igen. Denna gång med Längd och SCF på programmet. Medvetet lades programmet för att endast hålla på en dag med tävlingen. Givetvis blir det svårare att locka mer långväga gäster för en kort tävling, men det underlättar troligen för de med kortare resvägar att kunna närvara. Inte minst med tanle på det ovanligt späckade tävlingsschemat i år.  Arrangören Fredrik Celinder mäter upp rekordkast. Sedan lasermätkikare blev godkända att använda vid längd och TRC-tävlingar, har tävlings-arrangemang naturligtvis förenklats oerhört... Väl på plats på lördagsmorgonen kände man i luften att det kanske skulle kunna bli nåt speciellt av dagen. Flaggorna runt Himmelstalundsfältet fladdrade friskt på stängerna, drivna av en tilltagande vind från sydväst. Fortfarande ganska fuktigt på marken av nattens regnskurar, men med rejäla dobbskor borde det inte vara några större problem med fästet. Tävlingsledaren Fredrik Celinder började ordna med längdutkasten, och spelarna värmde upp. Alla kände att "äntligen, en längdtävling med hyfsade förhållanden och vindar!" Det förhållandevis ringa deltagarantalet gjorde att beslutet togs att utöka försöksomgångarna från två till tre, varifrån de fem bästa ackumulerade resultaten avancerade till final. Eftersom WFDFs reglemente för rekordnoteringar sätter ett max på tre omgångar per dag för att godkänna eventuella rekord, var man tvungen att ge order till spelarna: "Om ni tänkt göra nån slags rekord, måste ni göra det i någon av de tre försöksomgångarna." De relativt friska vindarna till trots, var förhållandena långt ifrån ideala. Vinden var förvånansvärt byig, och svängde en hel del fram och tillbaka, vilket gjorde det lite trixigt att hitta de perfekta vinklarna mot vinden. Detta till trots tog spelarna ordern om rekord på allvar, och det visade sig att hela 80% av startfältet slog eller tangerade sitt personliga rekord i längd! Förhandsfavoriter var Haninge FCs Jimmie Nilsson och Värnamos Fredrik Celinder, och de höll för favoritskapet med god marginal; i ledning både efter försöksomgångarna och finalen. Fredrik var en av få som inte slog sitt personliga rekord (176 meter), men hade tävlingens längsta kast på 175,0 meter i tredje försöksomgången. I finalen kastade han 166, och tog med det segern före Jimmie Nilsson på 156. På bronsplats Peter Henriksson, mycket knappt före hemmaspelaren Sebastian Brandtberg.  Jimmie Nilsson, Haninge FC, jagar juniorvärldsrekordet i längd...
Men nog om openklassen, det roligaste under förmiddagens längdtävling var att få se Niloofar Mosavar Rahmani göra attack efter attack på det svenska rekordet. Ända sedan 1989 har Rhode Östling (född Johansson, och frisbeeprofilen Dieter Johanssons syster) hållt det svenska damrekordet i längd. Hennes senaste notering i rekordtabellen var från 1999, och mätte 124,87m. Men nu var alltså "Nilo" på gång. I första omgången kastade hon 117 meter men tyckte själv att hon inte riktigt fått till det. I andra omgången lossnade det dock rejält, och hennes Orion LS låg i perfekta vinklar och bara gled och gled. Det finns ett par damspelare idag som nog har bättre fart på discen än Nilo, men ingen som slår hennes känsla och kapacitet att lägga de rätta längdvinklarna på kasten. 132,00 meter blev hennes längsta kast i denna omgång, och alltså det nya gällande svenska damrekordet. Under tävlingen hade hon minst fyra kast längre än Rhodes gamla rekord. Säger en del om Nilos toppade form...  Niloofar Mosavar Rahmani och rekord-discen, en Millenium Orion LS...
Efter lunchen stod då SCF på programmet. De byiga vindarna hade nu tilltagit ännu mer, vilket inte alls gynnar goda SCF-resultat. Frågan som väntade på svar var om någon skulle kunna rå på regerande svenska, och tillika världs, -mästaren Fredrik Celinder i hans paradgren. Redan i första omgången klämde Fredrik till med goda 13,56 sekunder i MTA och 56 meter i TRC, och tog en betryggande ledning. Även med måttligare resultat i andra omgången räckte det komfortabelt till final för Fredrik. Där fick han sällskap av årets SM-silvermedaljör, minst sagt rutinerade, Jonas Bengtsson från Södertörns FK, nästan lika rutinerade Peter Henriksson från Brunna FdK samt juniorerna Jimmie Nilsson (Haninge) och överraskningen Jonathan Brandtberg (Norrköping), som imponerade med rena kast och stark löpning. Förhållandena var alltså mycket svåra med ryckiga hårda vindar, och vanligtvis säkra Fredrik lyckades inte ta något MTA-kast och var därigenom borta från segerchanserna, liksom Jimmie Nilsson som även han "nollade" MTA:n. Det blev istället Jonas Bengtsson som med säkra kast tog hem segern för Peter Henriksson,. Jonas tog därmed ledningen i grenen SCF i Svenska Frisbeesporttouren, men en tävling återstår i skrivande stund (Höstkastet i Kalmar i slutet av september) och Fredrik Celinder ligger inte långt efter. Glad på tredje plats i open, hemmajunioren Jonathan Brandtberg, ett framtidslöfte av rang, precis som sin bror som ju tog sig till längdfinal tidigare på dagen.  Jonathan Brandtberg,KFUM Norrköping Frisbee, jagar ett MTA-kast...
För oss som varit med ett tag (för att uttrycka det milt...) är det roligaste nästan att se de nya unga spelare som kommit fram de senaste åren och respektlöst och med fantastisk talang utmanar de gamla rävarna. Det känns som om de senaste 2-3 åren varit nån slags vändpunkt, med massor av nya förmågor från olika delar av landet, som börjat tävla kanske främst i discgolf, men även inom de övriga individuella grenarna. Lovar gott för framtiden och svensk frisbeesports återväxt!
|
|
|||||||||||||||||
